jiggy

satt och läste igenom lite mejl och annat.. det var skrämmande,
främmande.
tänker tillbaka och känner längtan,
glädjen man kände varje gång!
vad hände egentligen? jag får aldrig svaret på min fråga.
varför? varför? varför?
jag vet inte.
kanske är det bättre om jag inte vet,
det sägs att det inte alltid handlar om svaret
det kanske är frågan?
men det gör fortfarande ont,
det som inte borde kännas gör så satans ont just nu.
och jag vet att jag borde ta mig vidare och glömma,
sluta drömma och göra mig av med känslan som skär

men hur kan man glömma det som man en gång älskat?