jiggy

idag har det varit träff hit och träff dit.
men träffarna har varit mysigt och människorna man har träffat är fina människor.

trots att jag och christopher snart har varit tillsammans i sex månader fattar jag ingenting.
tiden bara flyger.
det känns inte så längesen jag såg honom för första gången på skolan och tänkte "shit, där är han ju".

när jag tänker på varför vi började prata från allra första början känns det så konstigt.
tänk att det kunde gå från en sån liten sak som att man tyckte om samma artist till att kärlek kunde utvecklas.

hela historian är så lång och helt invecklad men det är lite av en saga.
en saga som både är sorglig och fin på en och samma gång.
så mycket har hänt, både innan och efter det att vi har träffats.

men allt det som vi har varit med om och gjort trodde jag aldrig att jag skulle få vara med om, tillsammans med herr grimberg, av alla människor på denna jord.
men jag är glad över att det är han.. och inte någon annan.

det enda jag vet just nu är att jag är lycklig och jag älskar, ja, jag ÄLSKAR herr grimberg och tack vare honom + en del andra (you know who you are) vill jag vakna upp varje dag, jag vill gå upp ur sängen och jag vill möta dagen.
och den känslan saknade man för inte så längesedan.

men sagan är inte slut än,
fortsättning följer...