don't panic

och sen tänker man (jag) att nu kan det inte gå fel. det är då man är så himla lurad av sina egna ord. hur fan kunde jag ens tänka så? det går ju alltid fel. alltid.
nu tar jag emot smällar som jag kanske egentligen inte borde ta, men jag gör det ändå.

men det är sånt som händer. sen ska jag ta och lyssna på coldplay hela kvällen och kanske läsa lite ur Virtos bok, för han.. man kan nästa (läskigt nog) säga att han tänker precis som mig bara det att han är en gubbe på 30 (kanske 40?) bast.


och nu sjunger Chris "we live in a beautiful world, yeah we do, yeah we do"
och jag sitter här och håller med trots allt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0