i väntan
kolsvart är det när jag vaknar om morgonen, jag tittar på klockan och undrar om jag verkligen ska upp nu, är det inte alldeles för tidigt, det är ju fortfarande mörkt ute? men nej, klockan är halv sju, upp och hoppa (samtidigt som jag ber om bara fem minuter till).
det var sjukt kallt imorse, det såg ut som att jag rökte när jag andades ut genom munnen medans jag snabbt gick till busshållsplatsen för att sätta mig.
jag ryste och var tvungen att röra på benen för att hålla mig lite varm,
i väntan på bussen.
och sedan satt hon där bredvid mig i sin stora mjuka jacka, med vantarna och halsduken på plats. hon var helt lugn och satt still, kände inte av det kalla.
hon hade släppt in hösten och vintern, hon visste att det var dags nu, att släppa taget om sommaren och låta vintern komma. men jag håller kvar än, men snart släpper väl jag också taget.
bara denna veckan, bara denna veckan.
sen blir det lugnt. det ska nog gå.
