And you try to fix it.
Igår var en galen och knäpp dag ska jag säga er.
Det började med att jag och mamma åkte hem till syrran eftersom att vi skulle fira Arians födelsedag igår kväll eftersom att vi inte kunde den 10 maj. Vi hjälpte till med städning och sådant och fixade till oss själva där. Jag fick blåa linser, haha, såg riktigt coolt ut men det var så jobbigt första gången man hade på dom.
Sakta började alla komma och vi tog det lugnt i rummet och bara snackade och lyssnade på musik. Det hände så mycket den kvällen. Först så hade Arian och en av dom andras barn börjat gråta i rummet och ingen hade hört dom och sen när vi kom in låg båda och typ skrek och grät på grund av varandra och alla fick först panik som var smått onödigt.
Det andra var att en tjejs hus, som bodde i närheten, började brinna. Hennes mamma hade åkt till sjukhuset och vad som hade hänt med hennes bror vet jag inte. Hon fick stanna hos min syster. Riktigt hemskt fast som tur var var det bara matriella saker och inte någon i hennes familj, dom mår bra.
Men det blev bättre senare, vi åt middag och tittade på eurovision. Jag satt inne i rummet och tittade på det med min systers granne, hon är så himla trevlig! Man kan sitta och snacka med henne om allting trots att hon är en aning äldren än en själv. Jag och hon var nog dom enda som var riktigt inne i eurovision där. Det gick ju jättebra för Sverige men jag fattar inte hur Finland kunde vinna? Det är inte bästa äckliga dräckt som man ska rösta på människor! Nåja, jag var rätt beredd på det ändå.
Sen var det en massa dans under kvällen och sakta började alla åka hem igen. När det bara var vi där började Arian komma igång och klockan var typ 1. Han hoppade runt och skrek och skrattade och hade så himla roligt med en ballong som han bet på hela tiden. Sen råkade han slå i sitt huvud på bordet och tittade på mig och mamma med en "jag-är-chockad" min. Jag och mamma började skratta ihjäl oss och han skrattade, så skrattade vi ännu mer, och han skrattade ännu mer. Det höll på så i ungefär 20 minuter, haha. Sedan höll jag fingret vid munnen och sa "shh" då tittade han på mig och var knäppt tyst och så fort jag började skratta igen började han skratta. Ååh, han är himla go!
Kom hem runt två tiden och läste lite sedan somnade jag. Var så himla trött efter den dagen. Och idag ska jag bara ta det lugnt och renskriva spanskan.
Puss,
Jiggy
Det började med att jag och mamma åkte hem till syrran eftersom att vi skulle fira Arians födelsedag igår kväll eftersom att vi inte kunde den 10 maj. Vi hjälpte till med städning och sådant och fixade till oss själva där. Jag fick blåa linser, haha, såg riktigt coolt ut men det var så jobbigt första gången man hade på dom.
Sakta började alla komma och vi tog det lugnt i rummet och bara snackade och lyssnade på musik. Det hände så mycket den kvällen. Först så hade Arian och en av dom andras barn börjat gråta i rummet och ingen hade hört dom och sen när vi kom in låg båda och typ skrek och grät på grund av varandra och alla fick först panik som var smått onödigt.
Det andra var att en tjejs hus, som bodde i närheten, började brinna. Hennes mamma hade åkt till sjukhuset och vad som hade hänt med hennes bror vet jag inte. Hon fick stanna hos min syster. Riktigt hemskt fast som tur var var det bara matriella saker och inte någon i hennes familj, dom mår bra.
Men det blev bättre senare, vi åt middag och tittade på eurovision. Jag satt inne i rummet och tittade på det med min systers granne, hon är så himla trevlig! Man kan sitta och snacka med henne om allting trots att hon är en aning äldren än en själv. Jag och hon var nog dom enda som var riktigt inne i eurovision där. Det gick ju jättebra för Sverige men jag fattar inte hur Finland kunde vinna? Det är inte bästa äckliga dräckt som man ska rösta på människor! Nåja, jag var rätt beredd på det ändå.
Sen var det en massa dans under kvällen och sakta började alla åka hem igen. När det bara var vi där började Arian komma igång och klockan var typ 1. Han hoppade runt och skrek och skrattade och hade så himla roligt med en ballong som han bet på hela tiden. Sen råkade han slå i sitt huvud på bordet och tittade på mig och mamma med en "jag-är-chockad" min. Jag och mamma började skratta ihjäl oss och han skrattade, så skrattade vi ännu mer, och han skrattade ännu mer. Det höll på så i ungefär 20 minuter, haha. Sedan höll jag fingret vid munnen och sa "shh" då tittade han på mig och var knäppt tyst och så fort jag började skratta igen började han skratta. Ååh, han är himla go!
Kom hem runt två tiden och läste lite sedan somnade jag. Var så himla trött efter den dagen. Och idag ska jag bara ta det lugnt och renskriva spanskan.
Puss,
Jiggy
Kommentarer
Trackback
