jiggy

Olof startade tårkalaset när han fick sin tröja men vi andra lyckades hålla masken.
I aulan började folk gråta och när manda började gråta fick jag tårar i ögonen, sista gången vi skulle vara där, spela där.

När vi kom upp till klassrummet fick vi tårta, våra betyg och det var då Olof sa sitt lilla tal som Jessica började gråta riktigt mycket och när alla andra började det klarade jag inte av det mer, Elisabeth kom och jag sprang in i hennes armar och grät som jag vet inte vad. Efter det kunde man inte sluta gråta, kramade alla och grät, kramde och grät. Samtidigt som man grät skrattade man för att det var så himla konstigt på något sätt.

Frida fick stipendiumet, så glad för hennes skull. En bra vän som alltid stöttar en.

Orealistiskt.
Som jessica sa, jag har ingen klass längre.
Det slog mig för en stund sen.
Sista gången.

Jag kommer att sakna 9D så himla mycket, det går knappt och förklara.
Och jag kommer att sakna Olof, han är verkligen bäst.
Miriam som vi bara haft några månader grät också, hon kommer nog också bli saknad, på sitt speciella vis.

Nu ska jag till stan med amanda, vi åker imorgon bitti.
Puss,

Jiggy